Fotbollsspelare och rädda delfinerna; tankar förr och nu

När jag var 14 tyckte jag att Kenneth Andersson var väldigt duktig på att spela fotboll (och/eller såg väldigt bra ut!) Jag har aldrig träffat på någon förut i min umgängeskrets som tyckte likadant, men igår hände det! Jenny som var med på "after worken" har också varit "förtjust" i denna fotbollsspelare! Då kunde jag "skryta" med att jag fått ett vykort av honom för att jag skrev till hans Fan-club..haha... Jag ställde frågor som: Vad är din favoriträtt? Vad har du läst för utbildning? Vad är ditt favoritgodis? osv.. och sista frågan, Vill du gå med i EU?(!!) Fråga mig inte varför, men jag tror jag ville veta om vi hade samma värderingar för själv ville jag inte gå med i EU när jag var 14 =) 




Pontus Kåmark är en annan fotbollsspelare vars mobilnummer jag haft en kort period! (Jo, minsann!) Men det hände när jag jobbade i reception i Sälen och han ville ha hjälp med att faxa några papper. Jag kände igen honom väldigt väl, men trodde först att han var ägare till en av restaurangerna där uppe. Tills jag gick bakom till ett kontor och började faxa och såg namnet på papperen. Jag har nog aldrig blivit tomat snabbare och blivit så nervös för en person nångång! Jag gick iallafall ut och försökte vara "professionell" så jag hoppas att han inte märkte något... Anledningen att jag fick hans nummer var att han skulle lämna papperen och gå, så skulle jag ringa om det var några frågetecken, men han stannade kvar och pratade under tiden så jag behövde aldrig ringa... Behöll lappen ett tag som souvernir =)


Några fler tankar från förr... 


En sak till, när jag var sisådär 9-14 år så skrev jag brev till massa olika ställen om saker jag tyckte man behövde göra nåt åt! Jag skrev t.ex. ett brev till Ingvar Carlsson (Statsministern) och bad att dom skulle se till att man slutade med djurförsök för det var synd om djuren. Jag fick faktiskt ett svar från regeringskansliet att de arbetade på det. Det var text på en halv sida och en förtryckt underskrift från statsministern så jag blev iallafall glad och tänkte att jag varit med och sett till att världen skulle bli lite bättre för djuren. 


Jag gick även med i en förening "Rädda delfinerna" när jag var 10 år, för då gjorde jag ett eget arbete i skolan om delfiner. Jag vet inte riktigt vad som hände med den föreningen sen.. 


Några tankar från nuet...


När man var ung trodde man att ett brev skulle göra jätte mycket nytta och man blev superglad för det lilla svar man fick. Ibland får jag samma känsla idag, jag kan gå på ett möte eller utbildning och känna mig superentusiastisk efteråt! MEN sen när jag ska framföra det för andra och möts direkt av kritiska frågor och negativitet, så blir jag lite småkinkig... En undran:

Varför måste vi människor ha så lätt att säga "Nej" eller vara ifrågasättande direkt när någon berättar något nytt? Har vi ens hunnit reflektera vad personen faktiskt berättade och möjligheterna med denna information? Kanske vi kan ta in vad personen säger, tänka på saker och sen diskutera. Jag ska bli bättre på det i alla fall även om jag försöker tänka på det redan nu.